Tiden går fort, jag har hunnit glömma bort att jag skapat en blogg och därför inte uppdaterat på ett bra tag. Ibland när jag tänker tanken på att blogga så känns det meningslöst, varför sitta och berätta och ordbajsa en massa för att få läsare till sig, många använder ju dessutom bloggen som en dagbok, "idag har jag... till helgen ska jag..." osv, o min blogg kommer säkert se likadan ut tills den dagen jag bestämmer mig för o ta bort den. men ibland känns det inspirerande att skriva blogg, att skriva av sig lite, jag gillar att skriva o ibland kommer många ideér upp i skallen som jag vill få ur mig... men är bloggen det rätta stället? eller är det rätta stället kanske en riktig dagbok, som jag skriver i för hand... ja jag vet inte.. men men, bloggandet är kanske kul ett tag, o alltför djupa privata saker tar man ju ändå inte offentligt.. så vafan, jag ska försöka ge detta en chans!

Min senaste tid..
kan berätta från o med den 28e augusti om de förändringar mitt liv gjort, den dagen jag kom hem från kära luxemburg där jag bott och arbetat sen den 23e februari 2007. ett o ett halvt år alltså.
att komma hem till umeå igen efter så pass lång tid borta var både skönt, och jobbigt.. det mesta känns ändå jobbigt. allt man hunnit bygga upp försvinner som, ett het nytt kontaktnät, en ny stad, ett nytt liv.. många förändringar gjordes, och att sen komma tillbaka hem och återgå till det normala är jobbigt. och svårt. mycket man missat o vill ta igen, men har ingen ork alltid. att ha träffat sin kärlek i luxemburg kan ju sägas som dumt, och ja det tycker jag med, för det är verkligen ingen lätt match nu då jag bor här o han är kvar där. men vad skulle du själv göra om du blir kär i nån, och verkligen inte kan släppa taget? jag tror ingen kan förstå..

28e augusti-24e september var vi ifrån varann, då orkade jag inge mer.. gjorde iordning en handbag och flög till tyskland o tog därifrån bussen till luxemburg för att få en värmande kram, vad gör man inte för kärleken.
stannade till den 30e september, avskedet slutade som vanligt i tårar från oss båda, det är så hemskt, det är så jobbigt.. ingen vill veta, ingen förstår.. nästa gång vi ses är kring den 7e november då han KANSKE kommer hit, OM hans dumma jobb ger han ledigt. frågan kvarstår... lever lite på hoppet just nu, känns ju sjukt om man inte ska kunna ses 5 dar per månad iaf. aja, kommer inte leva såhär för alltid såklart, antingen flyttar jag dit (om jag lyckas hitta ett vettigt jobb!) eller så blir det ett sorgligt slut på denna saga som IDAG pågått ett och ett halvt år... idag är vår dag... idag är det 18 månader! men jag vill inte att det blir så, tanken på vår dumma livssituation gör att jag gräver ner mig själv o har ingen vilja att gräva upp mig själv..

jag söker jobb, men finner inga, så jag vikarierar på dagis, mest i ersmark, men den här veckan ska jag vara på ersboda, där försöker jag le och göra ett bra jobb, kommer hem, gör inte så mkt.. letar efter vettiga jobb, men finns det några? nja, typ "proffessor i molekylär biologi" eller "truckförare".. den övriga tiden spenderas bara väntandes på att innebandyträningen ska starta, min kära sport som jag återupptagit igen efter ett o ett halvt år utan.. ganska jobbigt, ganska svårt.. men jag kommer sakta med säkert tillbaka.. eller ok, kondisen kommer ta ett bra tag till att få tillbaka, men känslan o tekninken har börjat infinna sig igen. :)

vi hade förresten dubbelmöte i helgen, match fredag o söndag.. vinst fredag o söndag.. så det är ju toppen! ett ass lyckades jag göra i varje match, men är inte nöjd, vill producera mera, mera, mera! får se om det lossnar snart...

nu ska jag se lite av pixbo-mullsjöpå tv innan jag åker iväg mot kvällens träning i sävar.. kommer bli en jobbig träning, min kropp säger emot, har värk överallt.. men det är bara o bita ihop..

Au revoir / Anna