det går inte en dag utan att jag ägnar min mamma en tanke.
vissa dagar känns det mer jobbigt än andra att min mamma inte finnns mer.

i flera månader har pappa bett mig komma hem och titta/rensa bland mammas alla kläder som ligger i högar på gästsängen. men jag tycker det känns jobbigt. igår var jag dock där och tittade lite. lyfte upp några fina klänningar men ser då bara min mamma framför mig iklädd dom och släpper då ner allt och går.

varför är hon inte kvar och kan bära alla dessa kläder? det är många av plaggen som är alldeles nya då hon o pappa de sista månaderna åt gi-kost och tappade en del kilon och därav behövde köpa nya mindre plagg. det känns fel att kasta... men samtidigt varför spara?

nä huvva vad jobbigt det är. och det är kanske svårt för många att förstå....



ty ingen såsom du har kärlek givit, din plats kan aldrig fyllas mer..