mitt liv är verkligen som en berg och dal bana, det går upp och ner.... och fort går det också.
jag ska inte gå in på detaljer i hänsyn till vissa andra.
men idag har jag gråtit floder och jag kan inte sluta, jag vet inte vad jag ska till mig till.

idag kunde jag inte hålla allt inom mig som jag för det mesta gör, så jag är otroligt tacksam till att tina, therese, kemi och pappa har lyssnat på mig! min pappa har jag aldrig pratat med förut då jag varit ledsen, men idag kände jag mig redo att berätta även för han om vad som går fel i mitt liv.. (bra anna!)

ingen utav alla hade tid att umgås med mig och prata ännu lite mera, så jag körde gråtandes till buketten och köpte en ros till min mamma. jag besökte alltså min mammas grav för första gången nu ikväll.. det var otroligt vackert där, solen sken, blommor har planterats och dammen låg alldeles nedanför. men det är samtidigt så tragiskt. jag har inte förut gått till min egen mors grav för att jag inte klarar av kyrkor eller kyrkogårdar, det är bara sorg! men idag behövde jag min mamma mer än allt så idag gick jag dit och sa att jag är ledsen att det dröjt sån lång tid. men hon förstår mig nog.... min mamma. det känns så konstigt att prata med en sten. att en sten är det jag kan prata med. en sten med texten av min mammas namn. där finns min mamma.

  

 

jag älskar min mamma! det är så orättvist att just hon måste ligga där.....