den här veckan har varit rätt sjuk! nu kommer en lång historia.......

för ett tag sedan började jag snacka med en gammal bekant som ja inte haft kontakt med på några år. han berättade att han låg i separation och att han skulle flytta. sen började han flörta med mig osv, vilket jag gillade... alltid kul att få lite uppskattning. ;) men jag flörtade inte tillbaka, för jag ville inte ha den killen på det viset. men vänner kan man ju aldrig få för många av så därför fortsatte våra små konversationer. dock helt utan flörtning från min sida!

i måndags morse då jag jobbade fick jag ett sms, av hans tjej! där hon var förbannad men samtidigt "glad" att hon kommit på honom. hon hade sett hans sms. hon hade anat att han gått bakom hennes rygg. men han hade nekat det då hon frågat.

vi har skrivit kanske 50 sms till varann den här veckan. hon är förbannad och så jävla sviken. han har sagt till mig att de ligger i separation. vilket de inte alls gjort. han har fått mig att tro att han var singel. vilket han inte var. nu spelar det ingen roll iofs, eftersom jag inte var intresserad. men jag tyckte ju inte att det var konstigt att han flörtade med mig o ville ses osv, han var ju singel liksom. men nu är det ju bara sjukt. han har ljugit för oss båda. men jag bryr mig inte. men jag tycker då så synd om tjejen. och det värsta är att dom har en sjukt söt 2-årig flicka tillsammans också...

han är förbannad på mig nu. han tycker att jag är falsk och förjävlig. vilket känns hemskt. men jag känner inte att jag gjort nåt fel. för det värsta jag vet är när ens partner ljuger. så jag har svarat ärligt på allt hon frågat om. jag har velat hjälpa henne. jag har inte velat skydda honom.

idag då jag jobbade och satt och smsade med tjejen så skrev hon att hon jobbar på social tjänsten i stan och om jag ville så kunde jag komma förbi där så skulle vi prata lite. och då klickade det i min hjärna...... jag kände igen henne! (har förut bara sett en bild på henne, på hans facebook) för några månader sen då jag var på socialtjänstens kontor och blev utredd för att se om jag skulle passa att ta över mamma och pappas kontaktfamiljsuppdrag så var det hon som var min handläggare! helt sjukt. umeå är så jävla litet. både hon och jag fann ju situationen både komisk och pinsam! det känns så overkligt. att det var hon. att allt detta handlar om hon. det kunde jag aldrig tro.

hela denna situation har iaf slutat med att han idag ringde och hotade mig. han sa att om jag inte slutar prata med hans tjej så kommer det få konsekvenser. men då vet jag då direkt vart jag ska vända mig......

hon är iaf inte det minsta arg på mig och anser inte att jag gjort något fel, för det har jag ju inte. jag har ju bara pratat med en gammal bekant, som var singel. (trodde jag) hon är bara otroligt tacksam för min ärlighet. hon sa att om det inte vore för mig så hade hon aldrig fått reda på sanningen. eftersom han blånekar allt, och säger att jag ljuger, att jag bara är ute efter honom, att jag vill hämnas, att jag är sårad osv. men jag har ju en massa sms-bevis som stödjer min historia...

så det kan gå.....