igår var jag hemma i pappas hus en stund.. och som vanligt då jag är helt ensam där så tittar jag i lådor och garderober på min mammas alla saker som bara ligger där överallt.

förut, till en början, var det bara hemskt och jobbigt, men jag gjorde det ändå. jag ville känna min mammas lukt och bara se och minnas.. men numera börjar det gå bättre, jag gråter mer sällan.

det är dock fortfarande en stor pusselbit som fattas i mitt liv. men jag har lärt mig att klara mig utan den. jag vet ju att jag aldrig kommer att få tillbaka den.

igår fann jag en låda full med smycken.. full med vackra guldsmycken! lådan innehöll även två vackra ringar i silver, eller är det kanske vitt-guld? jag vet inte riktigt...
jag är iaf ingen guldtjej så jag lånade de två silverringarna...



... och på nåt sätt känns det bra att ha de på sig. det känns som om jag bär på min mamma.