jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig... men det som jag fått veta de senaste dagarna gräver i mig, jag kan inte förstå att folk som jag bryr mig så otroligt mkt om har upplevt dessa hemska saker. livet är så orättvist på så många sätt. alla har vi olika bördor vi bär på... jag bär på saknaden efter min mamma, du bär på det, hon bär på det och han bär på det.... så är det. man ska aldrig dömma en människa före man vet nåt om den. jag är så glad över mkt just nu, men samtidigt väldigt ledsen....

huvva så djup jag är.