Det känns fortfarande som att det som drabbat oss inte är sant, att det inte är möjligt.....

Varför?
Varför vi?
Varför såhär?
Varför överhuvudtaget?
Frågor utan svar...................

Jag visar inte mycket utåt men inom mig känner jag en sån otrolig sorg.
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva något som skulle försätta mig i en sån här situation.
Jag vet ibland inte vad jag ska ta mig till.... ikväll är en sådan stund... Det gör så ont.



Jag önskar mer än allt annat i hela världen att det vore annorlunda...
Varför, varför, varför......